En sån där dag.
Jag fryser. Vill bara lägga mig ner under täcket men jag måste göra min sista uppgift i Fotografisk Bild. Allra sista. Man fick välja ett tema och redovisa mellan 4-6 bilder för hela skolan. Jag valde temat: “saga” med sex stycken bilder av nio som jag tog. Min lärare vill ha allihop redovisade, jag antar att det är ett gott tecken.
Kommer inte sakna kursen, men jag kommer sakna kameran. Tur att jag inte använder den så ofta i alla fall.
Jag ska åka om ungefär 3 timmar. Vad gör man tills dess? Jag är inte hungrig i alla fall. Sova? Nej, jag vill sova tidigt ikväll för jag måste vara i skolan klockan 8.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller varför jag ens skriver. Äh jag går och sminkar mig.
En sak till jag måste få ut ur mig: min klass är så jävla blond. Kanske 5 av 25 är inte det men resten… Det är sådana människor (totalt 3 killar i klassen) som gör att man vill bara kapa av sina öron så fort de öppnar sina munnar. Sluta sprid din idioti! Sen tänker jag på Professor Layton (seriöst, han är det enda hoppet till att jag kan bli en snäll människa) och säger till mig själv, “nej, sluta döm, du är inte bättre”.
En sak som gjorde mig rätt besviken på dem var att nu när vi ska åka lastbil (jag tänker inte åka med) på studenten ska vi välja musik till. Och alla får välja varsin låt. Nästan alla har valt en sån där låt som har precis släppts som går på radio av någon B-kändis (typ September). Ingen nostalgi, ingen känsla, utan bara skitäcklig pop som man kan hoppa och “dansa” till. Herrejävlagud. Inte ens en favoritlåt! Fan är grejen egentligen? 12 år i skolan och det är så de ska komma ihåg den sista dagen.
-Ja, du, mitt barnbarn, vi hade låtar som vi tyckte lät bra för stunden sedan glömde vi av allt nästa dag.
Alltså…jag är otroligt glad över att jag inte ska med nu när de valde sådan musik. Jag tror dock att två killar kommer välja musik från System of A Down. Yes. Sedan planerar klassen på att supa ihjäl sig sista veckan så att de blir “vana” på studentdagen.
-Du måste vara dum i huvudet om du inte super i vår ålder.
Sade en kille i min klass till sin bästa vän, också i min klass.
Hur kan man inte döma dem då? Samtidigt, hur kan jag? Vad ger det mig förutom att jag blir bara mer äcklad av att vara med dem. Och tänk er, det här är människor på 18-20 år. Trots det så finns det elever på skolan som är 2-3 år yngre. Fattar ni hur jobbigt det är? Och ändå tycker ni att jag är omogen. Vad fan är mogen för er då? Eller är det bara en enkel, tillgänglig bortförklaring när jag inte uppför mig så bra?
Oavsett kommer jag inte kunna jämföra mig med min pojkvän. Han är 8 år och 10 månader äldre än mig. Han har levt i ungefär 3000 dagar mer än vad jag har. Det är så otroligt mycket, så mycket erfarenhet, så mycket av allt. Hur ska man ta ikapp sådant? Spelar det någon roll? Om det funkar, så funkar det.
Jag ville bara få ur mig det. Igår var jag bara så arg på mina klasskamrater. Fattar inte hur olik man kan vara. Fattar inte.